Engång trodde jag på det.
Nu är jag tom och ut blåst av det.
Känns som om jag aldrig någonsin kommer att få känna sådär igen, Aldrig någonsin vara sådär uppe bland molnen och sväva.
Dock svävar jag för tillfället men på ett annat sätt. Jag svävar i ett moln av saker, tankar och självförakt.
Jag har tidigare klättrat från självföraktet till självförtroendet och jag ska väl klara det ytterligare en 1000 gång, eller är det redan kört för mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar