LETSGETFASHION

Åter ett par stressiga dagar har passerat.
jag har hittat en gammal dikt samling jag skrev under min högstadie och gymnasie tid.
Här kommer ett smak prov:

Jag minns än den där gråhåriga fabrorn som mormor kallade sin bror.
Han som hade pukel rygg och blåa hemlighets fulla ögon.
Han kollade alltid på mig med dom som om han skulle spräcka ut en stor hemlighet vilken sekund som helst, som om han visste nåt som inte jag visste.

Alla diplom på väggarna alla knappar & sy grejor som fanns i hans hus fascinerade mig som endast en liten flicka var.
När han dog grät jag en skvätt kommer jag ihåg ,fast jag kände han inte så väl som jag önskar nu att jag hade gjort.
Nu önskar jag att han inte var död att han fanns i nuet, att han kunde spräckt ur sig den där hemligheten jag visste att han bar på.
Tänk vad mycket den där gråhåriga mannen kunde lärt mig om att sy,sticka & virka han skulle varit hjälpen till mitt himmelsrike, han skulle vara guden där.
Innerst inne tror jag att han visste att jag skulle möjligen gå i hans fotspår eller åtminstånde intressera mig av att sy,de skulle bli nåt av mig, och det var kanske därför han jämt kollde på mig med den blicken och de leendet.
bertil mannen jag inte glömmer
mannnen som borde fått leva i nutiden