LETSGETFASHION

En Novell jag skrev när jag läste Text B
Utan för fönstret lyste solen på den klarblå himlen
Inne i en friggebod låg Sophia och Martin.
Sophia kunde känna hur Martins smala arm trängde in i hennes sida som en vass liten spik.
Hans ögon var bruna och fyllda med kärlek hans kropp var spinkig och anorexilik.
Han kysste Sophia lätt på munnen som om det var en bebis han var varsam om.
Sophia kunde känna hur värmen steg i hennes kropp bara av hans närhet och ömhet.
Hans kärleksfulla leende gav Sophia den glädjen hon behövde för att klara dagen.
Dom reste sig sakta upp och satte ner fötterna på det något kalla golvet som bredde ut sig under dem.

Väl inne i huset mötes dom av katterna tjock, smal och liten.
Martins mamma hade åkt iväg och dom hade huset för sig själva
Dom satte sig ner runt bordet satte på blandbandet som spelade Kings of conviniens
Drömde sig bort till en öde ö där kärlek bara existerade

Innan dom hann tänka mer ringde telefonen i andra änden kunde man höra Martins vän anton som tidigare också varit Sophias vän skrika om att dom inte var rätt för varandra

Martin som var osäker på sig själv och mellanklonisk hamnade i en situation där han fick välja mellan Anton och Sophia
Martins ögon såg tår aktiga ut hans läppar vissnade som blommor som inte fått vatten på månader.
Sophia kramade han och sa

- det ordnar sig min kära

Hela dagen var de som kärleken till Sophia runnit ur han när han kissade,
Hans ögon såg inte längre kärleksfulla utan, utan bara väldigt bekymerssamma ut.
Dom bestämde sig för att gå en promenad längs stranden medan solen sakta gick ner bakom dom.
Han kollade ner på Sophia efter som hon var ungefär till hans haka.
Han sa med sin skakande röst

– Käraste det här funkar inte

– va? är det slut?

– Ja, jag tror det


Helt chokande, kom tårarna som en flod som Sophia samlat i innekanten av ögat.
Tårarna slutade aldrig rinna, Martin kramade om Sophia och sa jag ville aldrig att det skulle bli så här
Jag älskar ju dig
Sophia kollade på han, och tyckte mest att han var den underbaraste hon visste men också den elakaste djävulen hon möt.
Dom vandrade hemåt längs sandstranden

Sophia tog upp sin telefon ringde Robert den eviga vännen som alltid fanns där
Han hörde genast att nåt hänt för hennes röst var inte klar och glad som den oftast var.
När hon berättade historien om vad Martin hade gjort kunde inte Robert säga nåt annat än att

- åk hem, du ska inte behöva plågas att vara där

- jag kan inte åka hem

Svarade hon med ledsen röst

– sista tåget har redan gått

När dom hade lagt på satte sig Martin i sängen bredvid henne, just då kände hon hur mensvärkarna trängde på samtidigt som tårarna fortfarande forsade ut.
Det var sent Sophia la sig ner och somnade med detsamma med ett krossat hjärta inuti sin mata kropp. Nästa morgon sken solen fortfarande på den klar blå påsk himlen.

Utan för dörren satt Martins små bröder och inne i huset satt hans släktingar
Under nattens gång hade det blivit dom två igen. Det var som en ny funnen kärlek som kom till Sophias hjärta igen och lagade det som med Karlssons klister. Dom gick sakta in, Sophia hälsade på alla runt bordet. Det luktade likör i hela huset.
Timmarna gick och oförglömliga ögonblick gick förbi Sophia i snabb takt.
Plötsligt var det natt och dom somnade tätt ihop krypta mot varandra.
Nästa morgon var det dags för henne att åka hemåt.
Hans mamma gav henne den finaste kramen hon någonsin fått och sa

– kom gärna igen

Martin slängde en konstig blick som om han försökte ge någon vink till sin mamma.
Hon steg på tåget gråt färdig och Martin likaså.
Sophia visste att detta va sista gången hon någonsin skulle få se Martin.
Väl hemma skrev Anton till Sophia

- Är du lycklig nu

- Va?

Då fick sopgia se ett mail i sin inkorg från Martin

” När du är här vill jag bara vara dig nära du är den enda som finns i mitt blick fång, men när du åker hem vet jag inte redigt var det är jag vill”

Tårarna föll som i ett vattenfall aldrig vill dom sluta i 2 veckor grät Sophia konstant i 2 veckor åt hon inget, hennes kropp var nerbruten och krossad till små partiklar
Men än nu vet hon att Martin fortfarande Älskar henne.
Och var kan Sophia mer säga än att hennes kärlek till han lever kvar än inom henne