De vänner som står mig närmast vet att mitt liv har gått i vågor och oftast inte i de ljusaste vågor.
just nu har jag nog en av de bästa tiderna i mitt liv där jag känner en stabilitet jag inte kännt innan. Jag ska aldrig mer låta någon eller något trycka ner mig så långt ner igen. Jag ska stå på mig, inte falla.
Det är så konstigt hur visa har varit med om saker som visa knappt hinner med på en livstid.
Jag tror jag har en större erfarenhet av livet,världen etc än vad andra i min ålder har.
Jag tror att jag har ett annat sätt att se på saker och ett annat sätt att tänka.
kan även bero på min uppfostran där jag lärt mig att tänka positivt och kämpa, vara artig och aldrig se ner på någon. så tack mamma&pappa för detta.
Det enda som fattas i mitt liv är en person som kan få mitt hjärta att slå några extra slag, mitt ansikte att rödna och min mage att fyllas med fjärliar varje gång han äntra rummet.
Jag vet att han finns för är det något jag tror på så är det kärleken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar